Min Fredagkväll!

Nyduschad. Vet inte riktigt om klyschan stämmer på mig riktigt, "som en helt ny människa". Skönt var det dock.

Snart dags att bege sig till jobbet på Deep och servera lyckodricka till takterna av nostalgisk 90-tals musik. Känns lovande detta.
Kommer förhoppningsvis bli ännu roligare att jobba där i framtiden. ;-)

En fotnot bara. Dagens kinesiska horoskop i Metro bjöd på en trevlig anvisning, "Du kommer att möta din älskare". Antar att det bara är till att hålla ögonen öppna då samma horoskop tidigare i veckan meddelade mig att jag hade låtit en chans rinna mig ur händerna men att chansen skulle dyka upp igen.

Nu blir det till att välja arbetsutstyrsel för kvällen och sen iväg och rocka!

Simma lugnt!

Min skrivkramp!

Skrivkramp skrivkramp skrivkramp.

Vet inte ens vart jag ska börja någonstans. Jag vill skriva men orden kommer inte ut. Det är bara till att börja skriva något.

Senaste veckan har varit väldigt turbulent och fullspäckade med en hel del bra sakar och en del lite mer vemodiga saker. Alla tankar och intryck av det som har hänt snurrar i sådan hiskelig fart att allt blandas ihop till en enda stor sörja och jag kan knappt urskilja det ena från det andra.

1. Marcus och Max åkte iväg till Australien med enkelbiljett med planer på att stanna i två år. (Saknad)

2. Fyllde 24 år. (Glädje)

3. Sårade och svek en av mina absolut bästa vänner. (Sorg)

4. Fick provjobba som bartender på Deep. (Nervositet)

5. Gjorde väldigt bra ifrån mig som bartender på Deep. (Glädje)

6 Får reda på att 24 personer ska varslas på jobbet och att jag kan vara en av de. (Ångest)


Trots att jag är otroligt glad för M&M's skull känner jag dock lite vemod och en hel del saknad över att de har åkt. Kommer verkligen att sakna deras sällskap och alla de otroligt roliga stunderna vi har haft tillsammans. Hade gärna följt med de ner nu men det funkade inte rent praktiskt. Får följa efter vid ett senare tillfälle. Jag hoppas att de lever livet där nere.
Jag tyckte dock att det var lite synd att de åkte på tisdagen när jag själv hade födelsedag på torsdagen. Hade gärna velat fira min födelsedag med de också. Det gick tyvärr inte att fixa med deras biljetter.
Jag hade ändå en väldigt skön födelsedag med jobb på Stugan. Hur härligt som helst med vänner som kommer och äter och pratar. Vänner som inte blir sura när man inte riktigt lyckas med deras beställning. kände mig väldigt omtyckt senare på kvällen när live-bandet Vera Cruz börjar spela gratulations-sånger för min skull. Man kan ju ha en sämre arbetsmiljö.

Fredag kvällen började bra med livemusik på syltan och hög stämning. Lite drick och mycket sjungande senare begav det sig till Deep för lite festande och lite mer drickande. Lämnade av mina vänner där och åkte en vända till Wonk för att träffa 3 st helt underbara personer.
Efter dans och en till drick cabbade vi tillbaka till Deep. Då hade kvartetten vänner minskat till en duo och dansen fortsatte. Stängningstimmen slog och jag begår ett grovt misstag. Jag inser inte det då men jag kommer att bli varse om det. Jag har ju alla de bästa intentionerna. Jag babblar på utan reflektion vilket jag idag ångrar.
Dagen efter får jag veta konsekvenserna av mitt misstag. Vill inget hellre än att sjunka genom jorden och undrar om detta är slutet på vänskapen. Jag ångrar mig så fruktansvärt över att jag har svikit och sårat dig. Jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Så jag tar på mig mina skor och går ut. Jag vill be dig om ursäkt men jag vet att du inte vill prata med mig. Skäms.
Jag vandrar hem för att förbereda mig för nattens prövning.

Dyker upp på Deep lagom i tid och får veta att det inte alls är House-night som jag trodde. I stället är det en ny Indie-klubb som har premiär och besökarantalet kan ligga var som helt mellan 80 och 280 personer. nivån på min nervositet ökar vid detta laget. Jag kommer in och känner lite på baren och börjar så smått förbereda. Får en hel del hjälp vilket gör mig mycket lugnare. Klockan slår 23:00 och dörrarna öppnas. Tomt. Det dyker inte upp en själv innan 00:30 och jag tillsammans med de andra förbereder oss för en väldigt lugn kväll.
Det visar sig dock att detta var lugnet före stormen för min del. 5 timmar senare har jag sålt för över 15,000 kr nästan helt själv, med hjälp av Emma och Martin.
Undrar nyfiket vad Martin tycker om min första insats bakom bar och han tycker att det var väldigt bra. Jag känner mig väldigt nöjd över det jag presterat under kvällen. Städning och lite snack följer och vid hemgång frågar jag Martin om chansen finns att jag skulle få förnyat förtroende bakom baren. Martin verkar inte helt oäven vid tanken och menar att det inte borde vara några problem.
Jag känner mig ännu gladare och bestämmer mig för att ta en lång promenad hem i det underbara morgon vädret. En vända till McDonalds blir det förstås på vägen. Jag går och njuter i parkerna med musik i lurarna och kaffe i handen.

Jag har väldigt länge känt en otrolig dragningskraft till en balkong nere i stan. En kraft jag inte riktigt kan förklara. Det är i alla fall meningen att jag ska komma tillbaka dit förr eller senare.
Efter lite sömn på söndagen känner jag hur det drar igen. Jag klär på mig, laddar musiken och hoppar på cykeln och beger mig ut i våren.
jag cyklar lite planlöst till en början men känner snart att jag måste. Jag stannar till och plockar upp telefonen och slår en signal. Efter lite pizza fördröjning möter jag Simsim och Tanten. Får höra om Tantens utrop när hon inser att hon glömt sin favoritpizza. Hamnar ute på balkongen och snacket tar vid. Det som ligger närmast till hands att prata om är våran gemensamma nämnare.
Känner av harmonin som finns i luften hos er. Lugn och värme sköljer över mig. Diskussionen fortsätter djupare och djupare. Helt plötsligt dyker Simsim upp med en Dammsugar-relaterad skada. Hon är verkligen inte vän med den. Efter en kopp te och lite mer snack så ska jag bege mig hemåt bara för att inse att det börjat ösregna. Simsim i alla sin vänlighet erbjuder sig att köra mig hem.
Känner mig ganska mörbultad efter diskussionerna när jag kommer hem att jag kraschar i soffan varpå jag får ett sms på telefonen. All uppgivenhet och besvikelse över mig själv kommer forsandes tillbaka.
Somnar till sist i insikten att jag inte alls kommer att få tillräckligt med sömn den natten.

Uppe tidigt för jobbets skull idag. Hade helst legat och dragit mig någon timme till efter helgens alla äventyr. Till jobbet kommer jag dock och första halvan av dagen passerar ganska snabbt. I tankarna har jag att jag har ett möte kl 14:00 med företagsledningen. I egenskap av ledamot i den fackliga personalklubben måste jag följa med. Jag förväntade mig inget liknande det som komma skulle.
Får reda på att orderingången inte alls går som planerad och att alla åtgärder som tidigare gjorts för att spara pengar inte räcker till. Därför varslar de nu 24 personer i fabriken. Genast efter mötet försöker jag får tag på en turordningslista för att se om jag ligger i riskzonen.
I brist på en uppdaterad lista går jag efter den lista vi fick till förra årets löneförhandlingarna.
Den listan är inte aktuell och jag försöker pussla ihop vem som är vem på listan och om vederbörande fortfarande jobbar kvar hos oss.
Kommer till slut fram till att jag ligger precis på gränsen. Antingen är jag den 24:e eller så är jag den 25:e. Jag går i ovisshet till imorgon då en uppdaterad lista delas ut till klubben. Jag håller alla tummar jag har!

Nu för att försöka avsluta detta på ett sådant sätt att jag kan sova ordentligt i natt. Jag vill tacka alla mina underbara vänner för att ni finns hos mig.
Jag älskar er!

Förlåt mig mina misstag.

Mitt Virrvarr!

Jag borde skriva... Måste dock diskutera mina tankar med någon annan och förhoppningsvis få lite rätsida på de innan jag kan skriva ner de. Just nu är allt ett enda stort virrvarr (Är det inte alltid det?).

Någon där ute som har lust att leka lite bollplank med mig och mina tankar?

Min Kärlek till musik!

Dixie Chicks - "Not Ready To Make Nice"

Forgive, sounds good.
Forget, I'm not sure I could.
They say time heals everything,
But I'm still waiting

I'm through, with doubt,
There's nothing left for me to figure out,
I've paid a price, and I'll keep paying

I'm not ready to make nice,
I'm not ready to back down,
I'm still mad as hell
And I don't have time
To go round and round and round
It's too late to make it right
I probably wouldn't if I could
Cause I'm mad as hell
Can't bring myself to do what it is
You think I should

I know you said
Why can't you just get over it,
It turned my whole world around
buti kind of like it

I made my bed and I sleep like a baby,
With no regrets and I don't mind saying,
It's a sad sad story
That a mother will teach her daughter
that she ought to hate a perfect stranger.
And how in the world
Can the words that I said
Send somebody so over the edge
That they'd write me a letter
Saying that I better shut up and sing
Or my life will be over

I'm not ready to make nice,
I'm not ready to back down,
I'm still mad as hell
And I don't have time
To go round and round and round
It's too late to make it right
I probably wouldn't if I could
Cause I'm mad as hell
Can't bring myself to do what it is
You think I should

I'm not ready to make nice,
I'm not ready to back down,
I'm still mad as hell
And I don't have time
To go round and round and round
It's too late to make it right
I probably wouldn't if I could
Cause I'm mad as hell
Can't bring myself to do what it is
You think I should

Forgive, sounds good.
Forget, I'm not sure I could.
They say time heals everything,
But I'm still waiting

Min Längtan!

Söndag igen! Trots allt inte en vanlig söndag. Inget jobb imorgon.
Försöker fortfarande värja mig mot vemodet av att vara ensam. Jag gör vad jag kan för att njuta av ensamheten och lugnet.
Problemet med lugnet är att de oroliga tankarna och känslorna får en chans att ta sig ut. Så antingen försöker jag göra något åt tankarna eller så fortsätter jag ignorera de. Dagen då jag orkar ta itu med med mina känslor är på väg, snabbt. Den är här snart, jag känner den komma.

När den dagen väl är här och jag har rensat bland känslorna, det är den dagen jag tar på mig mina skor, sätter hörlurarna på huvudet, öppnar dörren och går ut i världen och njuter.

Äkta! Längtar!

"Consider how hard it is to change yourself and you’ll understand what little chance you have in trying to change others."

Mina känslor!

Hur förlåter Jag någonting som jag har ignorerat i 14 år.
Alla de känslorna finns undangömda långt, långt där inne. Alla besvikelser, all ilska och all gråt.
Det gör så ont att plocka fram allt igen. Det är så oerhört svårt att ens öppna den dörren jag stängde för så länge sedan.
Vet inte om jag orkar gå igenom alla de känslorna igen. Jag tror att det kommer att knäcka mig totalt. Fick dock en liten nyckel idag som jag tror kan passa i låset.

Många av de rädslorna jag har idag, den osäkerhet som finns hos mig är på grund av all den besvikelse jag har gått igenom. Jag fabricerar känslor så fort någon visar minsta uns av intresse för mig. Samtidigt är jag så otroligt rädd för att lita på någon. Jag har väldigt svårt för att öppna mig. Kan inte hänge mig åt någon. Är så rädd för att bli sviken och lämnad. Om en av personerna som betyder mest i ditt liv kan lämna dig, då kan vem som helst lämna dig hur lätt som helst, eller?

Så för egen del, för att jag själv ska må bra och kunna gå vidare så måste jag förlåta. Hur är det ens möjligt att kunna förlåta något sådant? Jag måste nog gå igenom alla känslorna igen. JAg måste inse att det faktiskt har hänt och att det tillhör det förflutna. Jag måste inse att jag förlåter för min egen skull, inte för någon annan. Jag gör det för att jag ska kunna må bra. För att jag ska få en bättre balans i livet och kunna blomma ut till den människa som jag vill vara.

Jag måste gråta, måste få min ångest, måste acceptera att känslorna finns. Jag får inte stänga in något mer. Jag vill känna, på gott och ont. Jag vill inte längre vara avtrubbad.

För om jag någon gång hoppas på att kunna älska någon på riktigt så måste jag göra detta.

Mitt Syndrom!

Söndagssyndrom.
Det bor en märklig känsla inom mig för tillfället. En sorts tomhet när jag sitter hemma själv. Dock bara på söndagskvällen. Att jag är sällskapssjuk det visste jag om men just nu vet jag inte vart jag ska ta vägen.

Jag har haft en helt fantastisk helg. Jag har träffat och lärt känna några helt underbara människor, jag har haft otroligt kul och till på köpet kanske fixat mig ytterligare ett jobb. Livet är bra för tillfället. Varför känns det då som att det saknas något? Varför blir jag deppig och rastlös nu?

Jag älskar människor, älskar att umgås med de och älskar att lära känna nya människor. Måste jag ha människor runt mig hela tiden för att jag ska vara glad? Ska det vara så förbannat svårt att spendera några timmar en söndag ensam?

Många frågor men få svar. Jag börjar dock inse att allt inte är så som jag trott det har varit.

Allting är flytande!

Mitt jobbiga jobb!

Vilken dag idag.
Det är otroligt hur snabbt ett glatt humör kan bytas ut mot något helt annat.
Visst hade jag nog förtjänat att få den kängan men den kom verkligen vid fel tillfälle. Jag var ju på väg mot ett bättre humör. Jag vet ju om att mitt dåliga humör gick ut över mina arbetskamrater. Jag ville bara att folk skulle lyssna på mig. De gjorde inte det innan så jag fick försöka med ett nytt sätt att få fram mitt budskap. Det gick inte det heller.
Får gå tillbaka till att utföra mitt jobb i det tysta. Det är ingen mening med att lägga någon extra energi på det jobbet. Jag får göra det jag är bra på där och göra det lilla extra någon annanstans.

Jobbet ska inte få ta över mitt liv längre.

Jag jobbar för att leva och inte tvärtom.

Min comeback!

Då var jag tillbaka igen.

Sist jag skrev mådde jag bra. Jag skrev för glatta livet om allt som hade med mitt liv att göra.
Jag redde ut saker och ting. Alla tankarna jag hade i huvudet behövde inte snurra runt, de kunde lika gärna finnas nedskrivna.
Jag minns att jag mådde bra av att inte behöva hålla allt inom mig. Därför skrev jag.
Jag hade mitt flyt och det mesta var bra.
Sen avtog skrivandet för att sedan bli obefintligt.
Jag mådde fortfarande bra. Ett tag.
Nu har huvudet börjats fylla med fler och fler tankar igen och jag har svårt att skilja på de olika känslorna och intrycken igen.

Jag erkänner för mig själv att det kanske är dags att börja skriva av sig lite igen och att denna gången försöka fortsätta längre än två månader. Jag har ju trots allt vetat om hela tiden att det är bra för mig att få ur mig min oro.

Jag är en tänkare. Det finns det inte många som skulle sätta sig emot. Jag fundera på det mesta. får jag då inte ur mig allt det jag funderar på så svämmar det över till slut och jag får svårt att hålla reda på allt.
Nu får blogg semestern vara över.

Här ska det skrivas igen.

Mina två jobb!

Det är dags för mig att ta upp bloggandet igen efter ledigheter och ekonomi-ångest. Vad ska jag då skriva om? En tanke som har bubblat upp i huvudet är hurvida det är egoistiskt eller inte att ha två jobb. Vi lever i en tid av ekonomiskt förfall, människor varslars i tusental och arbetslösheten ökar. Jag jobbar en kväll extra i veckan, inte för att jag behöver det utan för att jag vill. En kväll i veckan kanske inte är orsak till någon moralångest men skulle timmarna utökas så blir frågeställning genast relevant. Jag tar faktiskt upp en arbetsplats från någon som verkligen behöver ett jobb. Vad svarar jag en arbetslös när han frågar mig varför jag har två jobb? Jag behöver inte det egentligen. Dock finns det vissa som måste ha två jobb för att klara av alla utgifter i slutet på månaden. Gäller samma frågeställning för de? Ska man utgå från en persons behov av att två jobb innan man ställer den moraliska och solidariska frågan? Än så länge tycker jag inte att det gäller mig. Men det är helt klart värt att fundera på.

Några väl valda ord!

Några väl valda ord.
Saker och ting är aldrig vad de först verkar.
Det blir aldrig som man tänkt.
Det ska alltid vara komplicerat.
Man får kämpa livet ut.
När man nått botten så kan det bara bli bättre.
Alla är ansvariga för deras egna handlingar och konsekvenserna av de handlingarna. Ingen annan.