Min Kärlek till musik!

Dixie Chicks - "Not Ready To Make Nice"

Forgive, sounds good.
Forget, I'm not sure I could.
They say time heals everything,
But I'm still waiting

I'm through, with doubt,
There's nothing left for me to figure out,
I've paid a price, and I'll keep paying

I'm not ready to make nice,
I'm not ready to back down,
I'm still mad as hell
And I don't have time
To go round and round and round
It's too late to make it right
I probably wouldn't if I could
Cause I'm mad as hell
Can't bring myself to do what it is
You think I should

I know you said
Why can't you just get over it,
It turned my whole world around
buti kind of like it

I made my bed and I sleep like a baby,
With no regrets and I don't mind saying,
It's a sad sad story
That a mother will teach her daughter
that she ought to hate a perfect stranger.
And how in the world
Can the words that I said
Send somebody so over the edge
That they'd write me a letter
Saying that I better shut up and sing
Or my life will be over

I'm not ready to make nice,
I'm not ready to back down,
I'm still mad as hell
And I don't have time
To go round and round and round
It's too late to make it right
I probably wouldn't if I could
Cause I'm mad as hell
Can't bring myself to do what it is
You think I should

I'm not ready to make nice,
I'm not ready to back down,
I'm still mad as hell
And I don't have time
To go round and round and round
It's too late to make it right
I probably wouldn't if I could
Cause I'm mad as hell
Can't bring myself to do what it is
You think I should

Forgive, sounds good.
Forget, I'm not sure I could.
They say time heals everything,
But I'm still waiting

Mina känslor!

Hur förlåter Jag någonting som jag har ignorerat i 14 år.
Alla de känslorna finns undangömda långt, långt där inne. Alla besvikelser, all ilska och all gråt.
Det gör så ont att plocka fram allt igen. Det är så oerhört svårt att ens öppna den dörren jag stängde för så länge sedan.
Vet inte om jag orkar gå igenom alla de känslorna igen. Jag tror att det kommer att knäcka mig totalt. Fick dock en liten nyckel idag som jag tror kan passa i låset.

Många av de rädslorna jag har idag, den osäkerhet som finns hos mig är på grund av all den besvikelse jag har gått igenom. Jag fabricerar känslor så fort någon visar minsta uns av intresse för mig. Samtidigt är jag så otroligt rädd för att lita på någon. Jag har väldigt svårt för att öppna mig. Kan inte hänge mig åt någon. Är så rädd för att bli sviken och lämnad. Om en av personerna som betyder mest i ditt liv kan lämna dig, då kan vem som helst lämna dig hur lätt som helst, eller?

Så för egen del, för att jag själv ska må bra och kunna gå vidare så måste jag förlåta. Hur är det ens möjligt att kunna förlåta något sådant? Jag måste nog gå igenom alla känslorna igen. JAg måste inse att det faktiskt har hänt och att det tillhör det förflutna. Jag måste inse att jag förlåter för min egen skull, inte för någon annan. Jag gör det för att jag ska kunna må bra. För att jag ska få en bättre balans i livet och kunna blomma ut till den människa som jag vill vara.

Jag måste gråta, måste få min ångest, måste acceptera att känslorna finns. Jag får inte stänga in något mer. Jag vill känna, på gott och ont. Jag vill inte längre vara avtrubbad.

För om jag någon gång hoppas på att kunna älska någon på riktigt så måste jag göra detta.

Mitt Syndrom!

Söndagssyndrom.
Det bor en märklig känsla inom mig för tillfället. En sorts tomhet när jag sitter hemma själv. Dock bara på söndagskvällen. Att jag är sällskapssjuk det visste jag om men just nu vet jag inte vart jag ska ta vägen.

Jag har haft en helt fantastisk helg. Jag har träffat och lärt känna några helt underbara människor, jag har haft otroligt kul och till på köpet kanske fixat mig ytterligare ett jobb. Livet är bra för tillfället. Varför känns det då som att det saknas något? Varför blir jag deppig och rastlös nu?

Jag älskar människor, älskar att umgås med de och älskar att lära känna nya människor. Måste jag ha människor runt mig hela tiden för att jag ska vara glad? Ska det vara så förbannat svårt att spendera några timmar en söndag ensam?

Många frågor men få svar. Jag börjar dock inse att allt inte är så som jag trott det har varit.

Allting är flytande!

Mitt jobbiga jobb!

Vilken dag idag.
Det är otroligt hur snabbt ett glatt humör kan bytas ut mot något helt annat.
Visst hade jag nog förtjänat att få den kängan men den kom verkligen vid fel tillfälle. Jag var ju på väg mot ett bättre humör. Jag vet ju om att mitt dåliga humör gick ut över mina arbetskamrater. Jag ville bara att folk skulle lyssna på mig. De gjorde inte det innan så jag fick försöka med ett nytt sätt att få fram mitt budskap. Det gick inte det heller.
Får gå tillbaka till att utföra mitt jobb i det tysta. Det är ingen mening med att lägga någon extra energi på det jobbet. Jag får göra det jag är bra på där och göra det lilla extra någon annanstans.

Jobbet ska inte få ta över mitt liv längre.

Jag jobbar för att leva och inte tvärtom.

Min Julflykt!

10 dagar kvar till jul. Helst av allt skulle jag vilja åka utomlands över julen. Kanske spendera julen på någon sandstrand någonstans i världen. då har jag i alla fall fixat ett av uppdragen från boken. Stranden i Trelleborg tycker jag inte räknas.
Detta ska dokumenteras för att det skall vara giltigt.
Eventuellt tar jag en 10-dagars tågbiljett till Europa och spenderar några dagar på resande fot.

Tyvärr har jag ingen lust att spendera julen i Trelleborg. Det har hänt en del nu på slutet som har fått mig att tveka. Frågan är vilka konsekvenser det får om jag spenderar julen någon annanstans. Jag har trots allt redan sagt att jag kommer. Detta är inte lätt för mig.
Julen ska vara en glädjens högtid och inte ge en massa ångest. Suck.
Hur kan man tveka över tanken att spendera julafton med sin Mamma? Det måste ha gått långt för att man ska börja tänka i de banorna. Jag tycker att detta är väldigt jobbigt.
Åker jag inte utomlands och fortfarande inte vill spendera julen hos Mamma så känns det väldigt fel att välja någon annan i familjen att vara hos. Vilka val har jag då?
Jag vet var jag hade velat spendera julen om det inte blir familjen eller utomlands. Hade nog mest känt att jag hade trängt mig på då. Dock att vederbörande inte hade tyckt det och att de känslorna bara är i huvudet på mig. Jag har ungefär en vecka på mig att komma fram till något.

Finns det någon där ute som vill fly julen med mig?

Mitt Utlopp!

Jag känner att jag behöver skriva, att jag borde skriva något.
Tyvärr är jag inte på humör just nu för att skriva något.
Jag behöver ett utlopp. Har alla dessa känslor inom mig just nu som bara vill ut men jag vet inte hur det ska gå till.
Ilska, besvikelse, frustration och sorg. Så ser det ut för mig just nu och sedan ett par dagar tillbaka.
Jag tröstar mig med att jag har en Pappa och ett antal vänner som älskar mig.