Då var jag tillbaka igen.
Sist jag skrev mådde jag bra. Jag skrev för glatta livet om allt som hade med mitt liv att göra.
Jag redde ut saker och ting. Alla tankarna jag hade i huvudet behövde inte snurra runt, de kunde lika gärna finnas nedskrivna.
Jag minns att jag mådde bra av att inte behöva hålla allt inom mig. Därför skrev jag.
Jag hade mitt flyt och det mesta var bra.
Sen avtog skrivandet för att sedan bli obefintligt.
Jag mådde fortfarande bra. Ett tag.
Nu har huvudet börjats fylla med fler och fler tankar igen och jag har svårt att skilja på de olika känslorna och intrycken igen.
Jag erkänner för mig själv att det kanske är dags att börja skriva av sig lite igen och att denna gången försöka fortsätta längre än två månader. Jag har ju trots allt vetat om hela tiden att det är bra för mig att få ur mig min oro.
Jag är en tänkare. Det finns det inte många som skulle sätta sig emot. Jag fundera på det mesta. får jag då inte ur mig allt det jag funderar på så svämmar det över till slut och jag får svårt att hålla reda på allt.
Nu får blogg semestern vara över.
Här ska det skrivas igen.
Min comeback!
Upplagd av Angel kl. 23:19 0 kommentarer
Etiketter: Insikt
Min Kärlek!
Hallå Dagbok...hade jag börjat mitt inlägg om den hade varit privat och om den faktiskt varit en dagbok. Nu är det inte det så vi hoppar över det.
Jag har idag insett att allt jag går igenom nu trots allt inte är så överväldigande som det först såg ut att vara. Jag tycker trots allt om den jag är och planera på att fortsätta vara mig själv. Jag ska bara fila lite på kanterna. För visst finns det saker jag måste jobba med. Det kommer aldrig att försvinna. Precis som det är för alla andra.
Efter alla personlighetstest som jag har gjort på nätet. (vissa mer seriösa än andra) Har jag väl lite koll på vem jag är. Det hade jag innan också visade det sig för jag kände igen allt som fanns med i resultatet. Den största bristen jag personligen har med mig själv är att jag tvivlar alldeles för mycket på mig själv. Det är nånting jag verkligen måste sluta med. Jag är en bra människa och jag börjar älska mig själv. Jag har märkt att det är otroligt viktigt att älska sig själv, Inte på ett självupptaget eller narcissistiskt sätt utan på ett säkert och uppmuntrande sätt.
Jag har en lång väg kvar men jag är på rätt spår.
Dagens låt: Jack Johnson - Angel
Upplagd av Angel kl. 22:11 0 kommentarer
Etiketter: Insikt
Min Osäkerhet!
Tvivel och bekräftelse bor i samma stad.
Jag kan tvivla på de mest enkla saker. Det kan handla om hur en mössa passar på mig eller inte. Jag frågar mig själv vad andra människor skulle kunna tycka om den. av någon anledning är det viktigare än vad jag tycker. Detta gäller även hur vida folk tycker om mig som person. Jag en person som hela tiden behöver bekräftelse.
Detta har jag dock kommit en bra bit med redan.
På mitt jobb vet jag om att jag gör bra ifrån mig. Jag vet om att jag är duktig och att det är inte många som skulle kunna göra det jag gör, Detta är något som är mer konkret och lättare att inse.
Dessutom finns det ingen som kan få mig att tvivla på min smak i varken film eller musik. Där lyssnar jag och tittar på det jag själv tycker om och står mer än gärna för det.
Film och musik är något jag besitter en väldig passion för och det är nog därför det är lättare att stå för det än vad det är med t ex. kläder. Jag kan tycka att det mesta är snyggt men de snyggaste kläderna och de dyraste märkena har aldrig riktigt lockat mig lika mycket som musik har.
Att jag tvivlar på om folk tycker om mig är nog inte så svårt för folk som känner mig att lista ut.
Det behövs ingen Frued direkt.
Ni som läst de tidigare inläggen i min blogg vet lite grann hur min historia med min Mamma har varit och hur ledsen och besviken jag har varit på henne under åren.
Allt detta är saker jag måste jobba med. Det gäller att hitta mig själv och bli den jag vill vara. Dä är det så mycket lättare att stå för något som andra kanske tvivlar på.
Självkänsla + Självförtroende
=
Självtillit
Dagens låt borde vara: Newton Faulkner - Dream Catch Me
Upplagd av Angel kl. 22:19 1 kommentarer
Etiketter: Insikt, Personligt
Livet är för kort!
Livet är för kort. För att må dåligt.
För att inte göra det man verkligen vill göra.
Jag vill inte sitta på ålderns höst och ångra att jag inte gjorde vissa saker. Att ha gått miste om så mycket.
Livet är för kort för att inte chansa, för att inte drömma. Jag ska jaga mina drömmar, för jag har inte tid för att inte göra det. Jag lever bara en gång,
Jag gör nog bäst i att satsa allt på det jag verkligen vill få ut av livet. Jag vill inte gå på ett medelmåttigt jobb hela mitt liv, mitt enda liv.
Jag vill ha ut mer. Jag ska hitta min dröm och jag ska fånga den. Jag vill inte bli gammal och bitter...
Det enda som hindrar mig från allt detta är jag. och jag har förändrats förut och nu ska jag göra det igen. jag ska göra det jag vill göra och inte nöja mig fören jag har det jag verkligen vill ha...
Upplagd av Angel kl. 21:16 0 kommentarer
Etiketter: Insikt

