Mitt Syndrom!

Söndagssyndrom.
Det bor en märklig känsla inom mig för tillfället. En sorts tomhet när jag sitter hemma själv. Dock bara på söndagskvällen. Att jag är sällskapssjuk det visste jag om men just nu vet jag inte vart jag ska ta vägen.

Jag har haft en helt fantastisk helg. Jag har träffat och lärt känna några helt underbara människor, jag har haft otroligt kul och till på köpet kanske fixat mig ytterligare ett jobb. Livet är bra för tillfället. Varför känns det då som att det saknas något? Varför blir jag deppig och rastlös nu?

Jag älskar människor, älskar att umgås med de och älskar att lära känna nya människor. Måste jag ha människor runt mig hela tiden för att jag ska vara glad? Ska det vara så förbannat svårt att spendera några timmar en söndag ensam?

Många frågor men få svar. Jag börjar dock inse att allt inte är så som jag trott det har varit.

Allting är flytande!