Jag känner mig själv. Jag kan knappt göra någonting utan den berömda knuffen i ryggen.
Hur lycklig skattar jag mig inte för att jag har en vän som knuffar mig konstant. Som finns där och stöttar och supportar mig. Som inte bara slänger dörren i ansiktet på mig utan hellre hjälper mig gå igenom dörren.
Tack för att du finns!
Min Blogg coach, min vän
Min Blogg coach!
Upplagd av Angel kl. 11:49
Etiketter: Personligt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar